Flyktingbloggen En plats för flyktingpolitisk debatt

Jytte GutelandNu är det snart jul och krisen i Syrien är inne på sitt fjärde år. Antalet döda under konflikten räknas i hundratusental, och många fler har skadats. Nu är det snart jul och i dagarna genomfördes en skolmassaker i Peshwar, Pakistan, som dödade 132 elever och nio ur skolpersonalen. Nu är det snart jul och i Sverige rasar en hård, hatisk debatt om ”vilka som är vi och vilka som är dem”. Fortsätt att läsa

FridaDen tionde december firades inte bara Nobel, utan även FN:s konvention mot tortyr, som fyllde trettio år och överallt i världen är högaktuell. Svenska Röda Korset släppte rapporten ”Tortyrskador i asylprocessen under lupp” där Sveriges hantering av torterade asylsökande granskades. Ett av rapportens omedelbara konstateranden är att inget hänt under tidsperioden den skrivits, 2009-2013. Den som är insatt förstår direkt vad det innebär – att Europadomstolens dom, RC vs Sweden 2010, inte fått effekt. De flesta av oss som arbetar med tortyrskadade personer hade hoppats annorlunda. Domen är en skarp kritik mot hela asylprocessen. Fortsätt att läsa

Sanna Vestin”Får jag kalla det en tsunami? NEJ, DU FÅR INTE KALLA DET EN TSUNAMI!” skriver en ung vän på Facebook, och jag vet precis vad hon menar. Jag hörde också repliken. Det var en tjänsteman i någon kommun som pratade om det ökande antalet asylsökande och varför inte mottagandet håller den kvalitet som kunde önskas. Det går bra i vanliga fall, menar hon och famlar efter orden när hon ska beskriva hur det är idag. Fortsätt att läsa

Anna HedhEn tragedi som blev en folkrörelse. Så beskriver sig den svenska antirasitiska rörelsen 5 i tolv på sin hemsida. 5i12-rörelsen startades i Härnösand 1988 av en grupp människor som bestämde sig för att stoppa den främlingsfientliga stämningen som fanns i staden. 1993 hölls den första nationella manifestationen, den 5 december klockan fem i tolv. Den 5 december har sedan dess blivit 5i12-rörelsens manifestationsdag med aktiviteter på hundratals orter runt om i Sverige och i Europaparlamentet i Bryssel. Fortsätt att läsa

Människor flyr på haven i usla överlastade båtar eftersom det inte finns några legala vägar ut ur helvetet för att söka asyl i ett annat land. Färden över Medelhavet är en fasa, ändå väljer tusentals den vägen för att undkomma en ännu större fasa. Många kommer aldrig fram till något mål som vi vet, de drunknar på haven och blir en anonym siffra i en ändlös rad av drunknade.

För sjuttio år sedan flydde människor också i små båtar, ofta hemsnickrade, över Östersjön till svenska kusten. De flydde också undan brinnande krig och hot om deportationer och de kom från våra baltiska grannländer.  Nu har man uppmärksammat minnet av denna stora flykt.

Då på 1940-talet var människor villiga att hjälpa dem som flydde. Skolor, gymnastiksalar, missionshus, församlingsgårdar, Folkets Hus m.m. användes  som tillfälliga bostäder.  Folk ställde upp och gav av det lilla man hade på den tiden. Det har jag hört många berättelser om eftersom jag bor i en kustkommun dit många kom och blev inhysta lite varstans. Medkänsla med flyktingarna var helt självklart på den tiden. Många är stolta över sina minnen om hur de hjälpte till på den tiden eller hur de hört berättats vad släktingar och andra på den tiden gjorde för att underlätta för dem som kom helt utblottade. Upplandsmuséet har haft en fin utställning med foton och dokumentation om händelserna. I samband med det höll redaktör Enn Kokk en intressant föreläsning om sin egen flykt och hur han klarade sitt liv att komma hit till ett helt annorlunda språk som liten pojke. Alla som lyssnade på det blev helt gripna och tagna av medkänsla inför vad många människor måste stå ut med i sina liv.

Men vad händer nu sjuttio år senare? Vi har fått ett nytt parti som ironiskt nog kallar sig Sverigedemokrater och som har duperat en stor del av väljarkåren. Dessa SD går ut hårt med att stoppa flyktingmottagandet i flera kommuner i Sverige i tydliga yrkanden. Detta går helt emot länsstyrelsernas, regeringens och UNHCR:s önskemål. Alla kommuner måste bereda plats för fler flyktingar eftersom så många tvingas på flykt nu. Det torde inte ha undgått SD vad som pågår i Syrien, diktaturen i Eritrea, förtrycket i Iran, situationen i Afghanistan för att ta några exempel. Denna brist på empati och medkänsla känns skrämmande och oförståelig. Det kan ju inte var okunskap om situationen i världen eftersom alla har tillgång till media och vi blir snabbt uppdaterade om allt som sker och om hur folk flyr i yttersta förtvivlan.

Dessbättre finns det nu som då på 1940-talet goda och starka krafter som vill hjälpa och stödja dem som flyr. Flyktingar som ska ha hjälp och stöd helt i enlighet med de FN-konventioner som vi har undertecknat och i enlighet med mänskliga rättigheter överhuvudtaget. Alla dessa ungdomar och äldre som kämpar i olika flyktingrörelser , olika organisationer, församlingar och kyrkor som gör sitt bästa – de är hoppet om ett mer solidariskt Sverige!

Ingeborg Sevastik

Bengt SjöbergJag har de senaste åren haft tät kontakt med somalierna i vår kommun. De är cirka 200 personer. Jag har hjälpt dem att starta en förening och att söka bidrag från kommunen. Försöker stötta dem i hur vårt samhälle fungerar. I en del fall har jag även hjälpt dem att få hit sina barn, sedan beslutet kom att föräldrar och barn kan göra DNA-test, för att bevisa släktskap och familjtillhörighet. Fortsätt att läsa