Flyktingbloggen En plats för flyktingpolitisk debatt

Sverige, liksom jordens andra länder, har reglerad invandring. Vi må drömma om en värld utan gränser, men det är ett faktum att människors rörlighet idag villkoras av system för reglerad migration. Vad innebär det i praktiken för de människor som rör sig utanför de upprättade regelverken och systemen? Väldigt olika saker beroende på var man befinner sig, visar det sig.

Jag var nyligen i Barcelona på en kurs om migration och rörlighet arrangerad av det fackliga institutet ETUI. Tillsammans med ett tjugotal kollegor från andra europeiska fackliga organisationer fördjupade vi oss i fackliga utmaningar kopplade till migration, såsom lönedumping. Som en del av kursen genomförde vi ett studiebesök på det kommunala centret SAIER, som riktar sig till både invandrare och utvandrare. Centret har fått stor uppmärksamhet och lyfts som ett föredöme av två skäl. Dels samlar det olika tjänster på en och samma plats. Istället för att slussas från den ena myndigheten till den andra, kan personer som söker sig dit få hjälp med såväl juridiska frågor som att söka arbete. Dels bedrivs centret i samverkan med olika civilsamhällesorganisationer inom respektive område. Exempelvis bidrar fackliga organisationer med stöd och rådgivning kopplat till arbetsrättsliga frågor.

Men det jag bär med mig från besöket är egentligen något annat. I förbifarten sades det att drygt hälften av de som söker sig till centret är papperslösa. ”Va!” utbrast vi. ”Hur vågar de komma söka sig till ett center som drivs av kommunala myndigheter? Är de inte rädda för att bli upptäckta och deporterade?” De förstod nästan inte frågan. ”I Katalonien brukar man inte deportera papperslösa. Här kan man registrera sig hos de lokala myndigheterna även om man saknar uppehållstillstånd, och man har rätt till sjukvård. Det kan förekomma någon gång ibland att polisen gör en aktiv insats för att utvisa papperslösa, men det är verkligen ett undantag.” Mot bakgrunden av hur debatten även kring reguljär migration ser ut i stora delar av Europa kändes detta väldigt främmande.

Fackligt Center för Papperslösa är för att lagar följs och är inte för en oreglerad invandring. Situationen i Sverige skiljer sig också från den i södra Europa på många sätt. Med det sagt väckte besöket ändå många funderingar hos mig. Framförallt insåg jag det egentligen självklara: hur vi behandlar papperslösa är ett politiskt beslut, även inom ramen för reglerad invandring.

Livet som papperslös i Sverige är för de flesta ofattbart svårt. Fackligt Center för Papperslösa har många exempel på personer som arbetat långa timmar under mycket svåra villkor för skamlöst låga löner. Det är en exploatering som är fullkomligt oacceptabelt och ovärdigt för Sverige. Men det är väldigt svårt att råda bot på genom kriminalisering.

Som fackliga organisationer är det en självklar princip att alla arbetstagare har rättigheter, oavsett deras legala status. Men utan papper har du svårt att hävda din rätt, vilket gör dig mycket mer sårbar för utnyttjande. Saknar du rättigheter blir du maktlös, och tvingas acceptera låga löner och svåra arbetsvillkor.

Papperslösa behöver alltså fler rättigheter, inte färre. Därför har svenska fackliga organisationer förespråkat avkriminalisering av papperslösa som arbetar. Kanske är det orealistiskt att hoppas på att papperslösa som cyniskt utnyttjas på arbetsmarknaden någon gång ska våga vända sig till svenska myndigheter för att hävda sin rätt. Men efter att ha besökt Katalonien känns det lite mindre naivt.

Åsa Odin Ekman, Internationell sekreterare på TCO och adjungerad till FCFP styrelse.

Gülay KutalNår man gifter seg i Norge, kan man skille seg etter en time, en måned eller ett år om man vil. Hvorfor skal kvinner som kommer til landet via familiegjenforening holde ut i ekteskapet i tre, eller som regjeringen nå foreslår, i fem år? Hvor er rettferdigheten? Hvor er likestillingen? Denne regelen kan utsette kvinner for overgrep og vold; de kan kanskje ikke returnere, men må holde ut i ekteskapet til de har vært her i de fem årene. Fortsätt att läsa

Jonas FlodströmMed anledning av de senaste veckornas katastrofer på medelhavet, var tusentals flyktingar omkommit under sina försökt att nå frihet i Europa, har EUs stats- och regeringschefer den 23 april hållit vad som brukar kallas för ett toppmöte. Under mötet diskuterades hur medlemsstaterna ska kunna förhindra att dessa tragedier återupprepas och ett antal åtgärder i syfte att angripa ”roten” till tragedierna presenterades därefter. Fortsätt att läsa

Anna HedhSom politiker blir man dagligen påmind om allt som inte är bra: arbetslöshet, för få händer i vården, för stora skolklasser, ojämställdhet och diskriminering, klimatförändringar, människohandel, terrorism och krig, främlingsfientlighet och båtflyktingar på Medelhavet, bara för att nämna något. Ibland känns det tungt och otacksamt men mitt uppdrag är ju att försöka förändra, att göra saker bättre och då måste man tro på att det går. Fortsätt att läsa