Flyktingbloggen En plats för flyktingpolitisk debatt

Anna-SofieDen sista tiden har norska medier och politiker på nytt bestämt sig för att blåsa liv i misstänksamheten och skepticismen i samhället riktad mot asylsökande barn och ungdommar. Det är väl antagligen ett genomtänkt försök på att tysta ner kritiken som Norge har fått på grund av de många brotten landet har begått mot mänskliga rättigheter, och som fått stor uppmärksamhet. Specielt har det vart mycket disskusion kring asylsfängelser och behandling av ensamkommande minderåriga asylsökanden. För en tid sedan fick vi veta att Malta, som har varit ett av länderna i Europa med den mest inhumana  behandlingen av asylsökanden, har beslutat att stoppa all fängsling av asylsökande barn. Kan då inte Norge göra det samma? Nej. Vi fortsätter att gå emot FNs barnkonvention genom frihetsberövande av barn – trots att barnkonventionen är en del av norsk lag. När det norska folket nyligen fick höra på nyheterna om den 1-åriga asylsökande babyn som fängslats var det många som krävde förändring. Folk blev minst sagt upprörda. Nog är väl ändå nog?

Detta är redan glömt. Vårt samvete är rentvått eftersom vi fått färsk information om all förfärlig kriminalitet som försiggår bland asylsökande ungdomar; om deras lögner, svek och nedbrytande om det annars så friska norska samhället. Att fängsla kriminella är ju inte så farlig – det är ju faktisk inte mer än rätt!

Här om veckan stod det i tidningen att ”Asylsökare som utger sig för att vara minderåriga, och som enbart kommer till Norge för att begå kriminella handlingar, är ett stort problem”I samma artikel berättades det om hundratals unga nordafrikaner som bara är i Norge för att utnyttja asylinstitutet. Att deras avsikter från början har vart att ljuga om sin ålder så att de utan risk kan sälja narkotika på Oslos gator. Detta är ett allvarligt problem som Norge måste blir av med – vad som än krävs! Denna vinkling gör att debatten om fängslande av minderåriga asylsökanden plötsligt ses i ett annat ljus. Det är lätt att tänka att alla de barn som fängslas tillhör denna kategori – och detta är alltså inte realiteten.

Fortsätt att läsa

Bengt SjöbergFör några dagar sedan plockade jag ihop en hög med beslut och domar samt andra handlingar och begav mig till en familj som nått vägs ände. Inom ett par dagar skulle de lämna landet. Utvisas. När jag kom in i lägenheten, hade de packat ihop vad de ville ta med sig efter fem års vistelse i Sverige. De båda barnen som är födda här lekte som vanligt. Mina tankar gick till sommaren då mamman skulle utvisas, trots att hon var gravid i åttonde månaden. Hon satt med sin dotter i Stockholm på ett transithotell och väntade på att utvisas. Men dagarna och veckorna gick och ingenting hände. En dag då vi pratade med varandra, var kvinnan extra rädd och orolig. Hennes pappa som har uppehållstillstånd i Sverige blev sjuk. Jag sa till kvinnan, att hon kunde åka hem och besöka sin far. Det fanns ett vandrarhem i närheten där hon kunde bo tills barnet var fött. Under tiden kunde hon hälsa på sin far.

Kvinnan födde barnet och flyttade in till sin far. Efter ett par månader gjorde vi en asylansökan för det nyfödda barnet. Vi hävdade egna asylskäl för barnet och bad åter igen att Migrationsverket skulle ta hela familjens situation under övervägande. Tyvärr blev det nej i alla instanser. Nu ett år senare befann familjen i samma situation som då de var på transithotellet. Vad hade vi vunnit på att dra ut på tiden? Kanske lite tid att planera sitt fortsatta liv. Se över förutsättningarna att klara livet som ensamstående mor med två barn. Leta efter ett arbete och någon trygg plats att bo. Hade jag gett rätt råd? Varför reagerade inte Gränspolisen? Insåg de kvinnans svåra situation? Ja, frågorna malde i huvudet.

Fortsätt att läsa

Görel Sävborg-LundgrenJag har fått anledning att sätta mig in i vilka möjligheter en flykting har att ”byta spår” när han av migrationsmyndigheterna bedöms inte ha skyddsbehov, fastän han själv fruktar för sitt liv om han skulle återvända till ursprungslandet. En sådan person vill ofta gärna arbeta och har kanske under tiden som asylsökande också haft arbete. Men för att kunna omvandlas till arbetsinvandrare utan att först lämna Sverige och söka arbetstillstånd utifrån, måste han ha gjort sin ansökan om detta ”spårbyte” inom två veckor från att avslaget på asylansökan vann laga kraft. Detta står i utlänningslagen 5 kap. 15a §.

Den paragrafen kom i en proposition våren 2008, som var resultatet av det fortsatta samarbetet mellan den moderatledda regeringen och Miljöpartiet. Syftet var enligt propositionen att införa ett effektivare och mer flexibelt system för arbetskraftsinvandring, som har till syfte att underlätta rekryteringen av arbetskraft från tredje land. En av huvudpunkterna var att den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen skulle slopas, och arbetsgivarens egen bedömning av sitt rekryteringsbehov skulle följas. Propositionen gick igenom, eftersom den hade stöd av Miljöpartiet. Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet reserverade sig – de vill inte ha någon möjlighet till ”spårbyte” alls. Det förundrade mig.

Fortsätt att läsa

Samuel_tillfEn av förändringarna när Sverige 2008 fick nya och mer liberala regler för arbetskraftsinvandring var att det infördes en möjlighet för asylsökande som fått avslag på sin asylansökan att istället ansöka om arbetstillstånd – så kallat spårbyte.

När det infördes var spårbyte kontroversiellt. Det var många som, utifrån olika utgångspunkter, hade farhågor. Den gemensamma nämnaren var att man såg det som en risk att blanda samman asylinvandring och arbetskraftsinvandring. Vissa uttryckte en rädsla för att människor skulle använda ogrundade asylansökningar som ett sätt att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Andra var rädda för att ökad tonvikt vid arbetskraftsinvandring skulle leda till en mer restriktiv asylinvandring. Möjligheten till spårbyte blev därför tämligen begränsad.

Fortsätt att läsa

FridaEtt litet land i EU:s utkant som tar ovanligt stort ansvar för asylsökande. Låter det som Sverige, där 16 317 syrier sökte skydd 2013? Det låter likadant på Cypern, om Cypern, där motsvarande siffra är 562 syrier.

Ett litet land i EU:s utkant som tar ovanligt stort ansvar för asylsökande. Låter det som Sverige, där 16 317 syrier sökte skydd 2013? Det låter likadant på Cypern, om Cypern, där motsvarande siffra är 562 syrier.

Den dåligt uppdaterade självbilden kommer från att cyprioterna, mellan 2004 och 2007, var det EU-land som tog emot flest personer per 1 000 invånare. Och nu slår Cypern bakut. Bördan är orättvis, anser inrikesministern. Cypern tänker inte längre acceptera en enda flykting.

Fortsätt att läsa

Gülay KutalRådet for innvandrerorganisasjoner i Oslo (RiO) er høringsinstans for Oslo kommune når det gjelder saker som omhandler minoritetsbefolkningen i kommunen. RiO tar kontakt med de som fatter vedtak i saker som gjelder målgruppen de representerer, for eksempel ved møter med sentrale myndigheter.

RiO er engasjert på en rekke områder og har særlig engasjert seg i kommunens handlingsplan mot rasisme og nazisme, spesielt i OXLO-arbeidet, som går ut på å gjøre Oslo til en romsligere by, fri for rasisme og fordommer. Videre har RiO engasjert seg vedrørende rekruttering av personer med minoritetsbakgrunn til Oslo kommune, arbeid mot diskriminering, samt samarbeid mellom skole og hjem.

Fortsätt att läsa

Det sägs att vi inte har sett en sådan framväxt av rasistiska, nazistiska och fascistiska partier sedan tiden för andra världskriget i Europa. Återigen utmanas själva grundtankarna i demokratin om allas lika rätt och frihet. Om medbestämmande och deltagande. Mänskliga rättigheter ifrågasätts och relativiseras. Jämlikhet och solidaritet avgränsas och villkoras.

Politiker rör runt i vattnet så dyn gör vikar smutsigt bruna. Högermilis marscherar på gatorna. Attackerar meningsmotståndare för att döda. Vandaliserar skolor, moskéer och synagogor.

Fortsätt att läsa

 

Laila LindbergSvenska skolor har tagit emot elever från många olika länder under många år. Kommunerna har försökt ordna mottagandet så bra som möjligt. Numera finns mycket forskning som berör nyanlända barn  och många olika erfarenheter har gjorts.

 

I en nyutkommen bok En bra början – mottagande och introduktion av nyanlända elever (Studentlitteratur) har teoretiker och praktiker bidragit med kunskaper och erfarenheter.

 

Syftet är att sprida vetande om hur elever kan tas emot på ett bra sätt. Många faktorer påverkar barns och ungas möte med ett nytt land, språk och skolsystem ges ett helhetsperspektiv där språkliga, psykosociala, sociokulturell och hälsomässiga aspekter belyses. Skolan är den arena där alla möts och skolan är den bästa resursen för att göra nyanlända elevers start lyckosam.

Fortsätt att läsa

Sanna VestinKlockan fem på morgonen tisdagen den 18 mars kliver polisen in till en barnfamilj i Sundsvall. Där finns pappa, mamma och två barn. Mamman  lider av en djup depression och har inte ätit själv på mycket lång tid. De senaste månaderna har hon sondmatats. Mammans tillstånd har inte räckt för att hejda utvisningen.

Men nu ligger även familjens elvaåring apatisk. Det familjen utsatts för i hemlandet, rädslan pojken levt i under fyra år i Sverige och att mamma försvunnit för honom blev för mycket. Vid ett tillfälle i januari då mamman föll i golvet har pojken blivit okontaktbar. Även han sondmatas.

Vad gör polisen? Frågar pappan om det finns läkarintyg? Ringer till Migrationsverket och kollar om de verkligen ska bära ut ett livsfarligt sjukt barn?

Fortsätt att läsa