Flyktingbloggen En plats för flyktingpolitisk debatt

Människor flyr på haven i usla överlastade båtar eftersom det inte finns några legala vägar ut ur helvetet för att söka asyl i ett annat land. Färden över Medelhavet är en fasa, ändå väljer tusentals den vägen för att undkomma en ännu större fasa. Många kommer aldrig fram till något mål som vi vet, de drunknar på haven och blir en anonym siffra i en ändlös rad av drunknade.

För sjuttio år sedan flydde människor också i små båtar, ofta hemsnickrade, över Östersjön till svenska kusten. De flydde också undan brinnande krig och hot om deportationer och de kom från våra baltiska grannländer.  Nu har man uppmärksammat minnet av denna stora flykt.

Då på 1940-talet var människor villiga att hjälpa dem som flydde. Skolor, gymnastiksalar, missionshus, församlingsgårdar, Folkets Hus m.m. användes  som tillfälliga bostäder.  Folk ställde upp och gav av det lilla man hade på den tiden. Det har jag hört många berättelser om eftersom jag bor i en kustkommun dit många kom och blev inhysta lite varstans. Medkänsla med flyktingarna var helt självklart på den tiden. Många är stolta över sina minnen om hur de hjälpte till på den tiden eller hur de hört berättats vad släktingar och andra på den tiden gjorde för att underlätta för dem som kom helt utblottade. Upplandsmuséet har haft en fin utställning med foton och dokumentation om händelserna. I samband med det höll redaktör Enn Kokk en intressant föreläsning om sin egen flykt och hur han klarade sitt liv att komma hit till ett helt annorlunda språk som liten pojke. Alla som lyssnade på det blev helt gripna och tagna av medkänsla inför vad många människor måste stå ut med i sina liv.

Men vad händer nu sjuttio år senare? Vi har fått ett nytt parti som ironiskt nog kallar sig Sverigedemokrater och som har duperat en stor del av väljarkåren. Dessa SD går ut hårt med att stoppa flyktingmottagandet i flera kommuner i Sverige i tydliga yrkanden. Detta går helt emot länsstyrelsernas, regeringens och UNHCR:s önskemål. Alla kommuner måste bereda plats för fler flyktingar eftersom så många tvingas på flykt nu. Det torde inte ha undgått SD vad som pågår i Syrien, diktaturen i Eritrea, förtrycket i Iran, situationen i Afghanistan för att ta några exempel. Denna brist på empati och medkänsla känns skrämmande och oförståelig. Det kan ju inte var okunskap om situationen i världen eftersom alla har tillgång till media och vi blir snabbt uppdaterade om allt som sker och om hur folk flyr i yttersta förtvivlan.

Dessbättre finns det nu som då på 1940-talet goda och starka krafter som vill hjälpa och stödja dem som flyr. Flyktingar som ska ha hjälp och stöd helt i enlighet med de FN-konventioner som vi har undertecknat och i enlighet med mänskliga rättigheter överhuvudtaget. Alla dessa ungdomar och äldre som kämpar i olika flyktingrörelser , olika organisationer, församlingar och kyrkor som gör sitt bästa – de är hoppet om ett mer solidariskt Sverige!

Ingeborg Sevastik

Bengt SjöbergJag har de senaste åren haft tät kontakt med somalierna i vår kommun. De är cirka 200 personer. Jag har hjälpt dem att starta en förening och att söka bidrag från kommunen. Försöker stötta dem i hur vårt samhälle fungerar. I en del fall har jag även hjälpt dem att få hit sina barn, sedan beslutet kom att föräldrar och barn kan göra DNA-test, för att bevisa släktskap och familjtillhörighet. Fortsätt att läsa

Görel Sävborg-LundgrenFörra veckan såg vi i SvTs Uppdrag granskning hur människor som söker skydd i Sverige blir behandlade som lögnare när det gäller varifrån de kommer, och får beslut om att utvisas till land som de inte haft något med att göra. Detta på grundval av utlåtande från en ”språkexpert” som fört korta bandade telefonsamtal med de sökande. Det var tydligt att den språkexpert i somaliska som Migrationsverket hade anlitat inte hade tillräcklig kompetens; en professor i somaliska som intervjuades i programmet underkände helt ”expertens” språkkunskaper, och vi fick också klart för oss att den anlitade ”experten” inte hade några lingvistiska kvalifikationer. Fortsätt att läsa

Gülay KutalFor å motvirke en stadig sterkere etnisk segregering i Oslo, må vi aller først jobbe med å utjevne levekårene blant folk. Svaret på spørsmålet ”hvordan å utjevne levekårene i Oslo” er å satse på gode felleskaps- og velferdsløsninger som – gode kommunale boliger fordelt i hele byen; – billige og på sikt gratis barnehager og AKS (aktivitetsskole) og gratis kjernetid i barnehager i alle bydeler; Fortsätt att läsa

Nyligen var jag på en resa till hamnstaden Poti i Georgien, då jag ingår i ett SIDA-finansierat demokratiprojekt. Poti ligger vid floden Rionis utmynning i Svarta havet och har ca 47.000 invånare och är betydelsefull genom sin hamn. I augusti 2008 attackerades Poti av Ryssland och delar av staden bombades. Det handlade om vissa områden i Abchasien norr om Poti. Dessa områden innefattande den viktiga och betydelsefulla staden Suchumi och kom att avskäras från Georgien och är nu under rysk kontroll. Alla etniska georgier tvingades lämna Abschasien och bor nu som internflyktingar i olika georgiska städer. Fortsätt att läsa

Så många fruktansvärda öden det finns bland oss i den stora grupp av människor som kommit till Sverige för att åtminstone få något beteende och uppträdande mot sig som liknar människovärde. I Fackligt Center För Papperslösa träffar vi så många tragiska livsöden att vi häpnar över personernas styrka att ens faktiskt orka leva. Detta låter hemskt och fruktansvärt. Helt nyligt fick vi i vårt Center besök av en ganska ung man som på vår fråga om vad han hade för problem allvarligt svarade att ”mitt problem är att jag är född”. Fortsätt att läsa