Flyktingbloggen En plats för flyktingpolitisk debatt

Anna HedhI Sverige och i övriga Europa har populistiska och högextrema partier skördat framfångar de senaste åren. Det gäller också valen till Europarlamentet och det märks i debatterna. I utskottet som arbetar med asylfrågor sitter företrädarna för en rad rasistiska partier, däribland SD, vars företrädare (Kristina Winberg) kallade oss övriga i utskottet som vill ha en human asylpolitik för politiska idioter. Fortsätt att läsa

I veckan högtidlighölls 70-årsdagen för Auschwitz befriande. ”Aldrig mer” säger politiker, opinionsbildare och allmänhet, men vad har vi egentligen lärt oss?

Det har inte funnits så många flyktingar i världen som det gör idag sedan andra världskriget. Över 50 miljoner människor har tvingats lämna hem, arbete och människor de älskar av fara för sitt liv. Ett fåtal av dessa tar sig till Sverige, ett land som av många är känt för att ta väl hand om människor på flykt. Så har det länge varit, och det är oroande att antalet förslag som syftar till att göra Sverige till en lite mer ogästvänlig fristad tycks öka i samma takt som flyktingströmmarna. Fortsätt att läsa

Bengt SjöbergMed dessa ord inleddes ett upprop från 380 kristna ledare några dagar före jul. Uppropet fick stort massmedialt utrymme. Här en länk till tidningen DAGEN: http://www.dagen.se/debatt/380-pastorer-flyktingpolitiken-inte-f%C3%B6r-gener%C3%B6s-1.306400

Vi skrev i inledningen: ”Sverigedemokraternas valframgång i senaste valet och deras ambition att göra invandringen till en huvudfråga i ett nyval gör oss mycket bekymrade.
Många myter och förenklingar om invandringen sprids i dag via främlingsfientliga hemsidor. Invandringen och invandrare lyfts fram som en viktig orsak till ett antal svenska problem, som ökad arbetslöshet, ökad kriminalitet, ökad islamisering och ökad gettoisering av vissa områden i våra större städer, med mera. Sorgligt nog så har dessa tankar även fått ett fäste ibland kristna.” Fortsätt att läsa

I den grupp på Byggnads Stockholm-Gotland som jag tillhör har vi som huvudsyssla att se till att kollektivavtal och regelverk följs, främst på utländska företag alternativt utstationerad arbetskraft.

Vi är fyra personer i Ordning och reda- gruppen, som gruppen kallas. Vi försöker gå in mer på djupet och nöjer oss inte förrän det finns kollektivavtal – samt att det följs. Det räcker inte att vi tecknar kollektivavtal, eftersom det har visat sig att en hel del företag inte följer dem. Därför kräver vi många gånger redovisning av lönespecifikationer samt regelbundna återbesök.

Det vi ser när vi är ute på byggarbetsplatser är att sannolikheten att hitta en arbetsplats där det finns lönedumpning alt brister i avtalet är väldigt omfattande. Arbetstagarna utnyttjas och riskerar att bli hemskickade om de kritiserar sitt företag. Relativt ofta möter vi utländska företag som betalar en väldigt låg lön 20-30 kr/timme och sedan bakar in traktamentet. På så vis blir nettolönen ganska okej i deras ögon, även fast de ligger långt under svensk standard. Företagen tjänar massor med pengar på arbetarnas bekostnad i och med att arbetsgivaravgifterna bara betalas på den låga lönen. Det här är många gånger mer regel än undantag – och måste få ett slut

Senast förra veckan stötte vi på ett flertal polska företag på ett och samma bygge där lönen låg på 4 500kr/månad, med en arbetstid på över 200 timmar i månaden. Vi arbetar nu för fullt med att få dessa företag att teckna kollektivavtal samt med att följa upp att avtalen följs.

Göran Sporsén, ombudsman Byggnads Stockholm-Gotland, och styrelseledamot Fackligt Center för Papperslösa

Görel Sävborg-LundgrenTvå makar och deras tre barn sökte uppehållstillstånd i Sverige därför att de inte vågade stanna kvar i hemlandet sedan mannen gjort sig obekväm inom landets rättsväsende där han själv hade en chefsposition. Han hade påtalat korruption och maffiametoder inom polisen och rättsväsendet i landet och därigenom fått fiender inom dessa. Hans barn hade hotats och den tioåriga dottern varit nära att bli kidnappad. Att vända sig till hemlandets rättsväsende var ju i den situationen inte meningsfullt. Fortsätt att läsa

Frida

UNHCR har nu släppt sin halvårsrapport för första delen av 2014. Kriget i Syrien har ritat om kartan – både vad gäller största flyktingländer och, förstås, mottagarländer. Afghanistan, som det senaste decenniet toppat listan över land att lämna har sprungits om av våldsamheterna i Syrien.  Det är värt att påminna sig om vilken fundamental förändring detta är – för två år sedan syntes Syrien inte ens på topp30-listan. Syrien, Afghanistan och Somalia står tillsammans för 52 procent av alla flyktingar. Fortsätt att läsa

Facklig verksamhet blir ofta anklagad för att vara trög och byråkratisk. Det finns i en hel del stycken fog för detta, det är vi medvetna om. Öppenheten och genomskinligheten vid varsel, uppsägningar och löneförhandlingar kan definitivt både förbättras och förstärkas.

Men när det gäller bildandet och drivandet av Fackligt Center För Papperslösa stämmer inte påståendena om vare sig byråkrati eller tröghet i särskilt många avseenden.

Fackligt Center För Papperslösa inleder snart sitt åttonde verksamhetsår. Under åren har vi haft vårt Center öppet för såväl bokade som spontana besök. Varje år har vi haft öppet för besök över 40 måndagar. Totalt antalet måndagar sedan vi bildade Centret innebär det att vi haft verksamheten öppen cirka 270 gånger. Vi har träffat flera hundra papperslösa, EU-migranter och asylsökande.

De vi träffat har varit med om förskräckliga upplevelser. De har belånat sig upp över öronen, de har förnedrats och lurats på sina löner och andra fagra löften och inte sällan har det skett genom landsmän som beträtt en solkig och kriminell väg här i Sverige. Vi har träffat de som inte haft boende värt namnet utan har måst härbärgera sig i bilar och oisolerade husvagnar, de har bott i tält och de har delat rum med dussintalet andra papperslösa och EU-migranter. Vi har till och med träffat en man som vid födelsen slängdes på en sophög men som hittades och omhändertogs av en religiös institution med tvivelaktiga syften för sin verksamhet.

Vi skriver detta för att vi alla faktiskt ser och träffar människor utan papper nära nog varje dag. I städerna när vi vandrar längs gatorna för att handla ser vi så många som farit illa. Vi ser det många gånger på kläderna de bär, ansiktsdragen med kraftiga rynkor som berättar för oss att de haft det tufft och kärlekslöst, ansträngda miner som vittnar om för tidig ålderdom, händer utslitna av mycket hårt arbete i vatten, olja, kyla, värme utan några som helst skyddshandskar.

Vi träffar dem på stan, i kollektivtrafiken på bussarna, i tunnelbanorna och många är mycket trötta. Det finns andra som förnedrar dessa människor som bara kommit hit för att få det bättre, kanske en gnutta lycka, än det de hade där de en gång var födda. En mänsklig rättighet som till och med finns inskriven i FN-stadgan. Det finns de som bildligt spottar och häcklar, det finns de som är riktigt elaka och går till attack mot dem, det finns de som moraliserar över att de ens är här. Bort härifrån säger de. Det är obeskrivligt jävligt att se en ung tiggare i blåsten och regnet en kulen vardagskväll när man själv ska hem till ett ombonat liv. Det är obeskrivligt jävligt att förstå att dessa människor utsätts för vedervärdig förnedring av så många tokstollar. Tiggare ska förbjudas vara människor, bort med dem från gatorna, säger jägarna. Vi har träffat dem alla.

Polisen har nyligen genomfört REVA och sen Super REVA (Mos Maiorum). Inte nog med all annan förnedring, när dessa aktioner genomförs ska de också vara rädda för att överhuvud taget vistas utomhus. De kan ju bli visiterade och blir de det kan också påföljden bli utvisning. Utvisning tillbaka till ruta ett där allt började med fattigdom, arbetslöshet, förföljelse och hopplöshet som följd.

Ett civiliserat samhälle jagar inte människor i någon tappning, organiserat via makten eller oorganiserat genom tölpars beteenden. Här har alla vi som försvarar humanismen och rättvisan mycket att jobba med.

Sten-Erik Johansson, föreståndare Fackligt Center för Papperslösa

Maria Östberg Svanelind, Akademikerförbundet SSR, Vice ordförande Fackligt Center för Papperslösa